inivassen

AnnBritt Haraldsson bestämde sig för sin kolonistuga på Kroppkärr efter att ha testat sommarstuga och husvagn. Fördelen med kolonistuga jämfört med andra alternativ är att det finns möjligheter till social gemenskap om man så vill. AnnBritt, som bor på Orrholmen ser också fördelar att kunna cykla hit och att det även är lätt för bekanta att hälsa på. Det visar sig att hon har en del grannar från sitt fasta boende även som grannar här på kolonin.

AnnBritt har ett medfött trädgårdsintresse och använder sig av uttrycket månskensbonde och har tidigare arbetat med trädgård hos andra, men ville nu ha något eget. Hon hade rekognoserat på koloniområdena tidigare och när Lindvägen 125 nu var till salu, så skedde köpet ändå ganska spontant, då det kändes rätt och hon bedömde att det fanns en stor utvecklingspotential. Första året blir, som för så många andra, att avvakta och se vad som trädgården har att ge, men här kommer det att sättas potatis och grönsaker det är säkert.

Till vardags arbetar AnnBritt på KemLab på centralsjukhuset, där hon analyserar blodprover.  Vintertid kan det bli långfärdskridskor som gäller, men hon är också aktiv inom Friskis och Svettis som ledare.

Under innevarande säsong har föreningen fått ett flertal nya stugägare och till dem hör Bibi Ahlzén Norberg och Rolf Ahlzén.

De köpte sin stuga lite in på säsongen och i år tänker de bara njuta och  använda sin stuga och lott till att ha ett "leva och ha det gôtt ställe". Bibi arbetar inom Karlstad kommun och Rolf på Karlstads universitet. De har fyra barn mellan 15-25 år, så det känns förhoppningsfullt med lite glam från Rönnvägen 106 stundtals.

Bibi och Rolf har ett trägårdsintresse och då de är bekanta med andra kolonister, så kändes det naturligt att en  kolonilott med möjlighet att odla i det lilla format skulle passa nu när de sålt villan. Bibi uttryckte även planer att utnyttja de separata odlingslotter som finns på nedre området, då deras tomt stundtals kan vara i skuggigaste laget för odling. De har tidgare haft odlingslott på Mjölnartorpet och erfarenheterna därifrån är bara goda, där det krävdes samskötsel och äkta engagemang med enkla och bra villkor. Jag tycker att det låter precis som på vårt koloniområde!

När jag var i kontakt med Bibi så låg Öppen trädgård och med Konstrundan inbegripen i framtiden, men då jag inte har lyckats "få till" någon presentation av Rönnvägen 106 förrän nu så har denna aktivitet istället blivit forntid.   Bibi skulle iallafall vara med på Konstrundan och visa upp sina egna alster i form av keramik och kanske blev det också någon grafik, som hon också ägnar sig åt. Hoppas att Konstrundan blev en positiv företeelse både för Bibi och alla andra.

Bibi myntade ett begrepp som jag tog till mig direkt och kommer att använda mig framöver, nämligen ordet KULTURINVESTERING. Att äga en kolonistuga och bruka jorden där är en KULTURINVESTERING! Himla bra sagt! Jag tror att hon uppfann detta medan vi satt och pratade. Tala om att det kom från hjärtat.

Allas - åtminstone om du är av kvinnligt kön - våra arbetsdagar har någon gång inneburit att knäböja på paradgatan ner mot Sjögården för att hålla den i det utomordentliga skick som erfordras. Något som jag personligen flera gånger har uttrycket som så inivassen tråkigt och stundtals ändlöst,

...men när männen har hand om det då blir det ordning.

Björn Forslund har hittat tekniken i form av gasolbrännare och därmed kan vi kanske se fram emot en ny vår, där gasolbrännare och karlar tar över "marktjänsten" i fortsättningen.

Här är Björn i full gång att se till att parkeringsområdet till övre området snyggas till. De kvinnor som fanns på plats med samma  ambition - gissa vilka verktyg de använde och vilken arbetsställning de hade?

Nu är det så inivassen länge sedan jag gjorde en insats i "bloggosfären" och det känns inte så väl. Min uppfattning om en blogg är att den skall hållas levande, men nu har det fattats tid, kraft och inspiration. Tid - en prioriteringsfråga javisst, kraft - annan sysselsättning behöver den ork som jag lyckats ambulera och inspirationen - den finns ibland "mellan öronen", men det vill sig inte ändå. Jag skall inte säga att bloggandet har uteblivit på bekostnad av ett intensivt arbete i koloniträdgården heller - nääj, endera är jag bara lat eller också är det ett uppdämt behov av ledighet.

Nu har det hänt en del sedan kolonisäsongen startade och framförallt har föreningen fått inivassen många nya medlemmar som borde ha presenterats här som brukligt. Några av de nya medlemmarna har jag träffat och har en del material att leverera och jag hoppas att jag får möjlighet att träffa fler innan hösten ger sig till känna och koloniområdet avfolkas.

Bild från lottägare

I hängmattan, på badstranden .. och allt vad det heter. Att lyssna på Sommar i P1 och numera även varianten som sänds i Värmlandsradion ger mig inte bara en förströelse utan även ofta nya insikter eller bekräftelse på männskors (läs kändisars) sociala kompetens. Naturligtvis finns det undantag, men då finns det ju en avstängningsknapp att ta till. En del av sommarpratarna är ju intressanta för mig som person redan innan jag har tagit del av deras program och väljer därför att lyssna just den dag deras sändning äger rum. Fastän ibland överraskar de pratare som jag inte alls hade tänkt lyssna på p g a mina förutfattade meningar .. och som inte allt för sällan blir nya favoriter. 

En kalender över vilka Sveriges Radios sommarvärdar är udner sommaren och som du kan lyssna på när du påtar i trädgården eller kopplar av till finner du här .  Varje dag hela sommaren i P1 vid 13.00 snåret



... och vad Värmlandsradion presenterar i form av sommarvärdar finns här.  Programmen i Värmlandsradion sänds tisdagar 15.03 och tisdagsprogrammet sänds i repris torsdagar samma vecka och tid. Själv tänker jag lyssna på Bosse Basket  imorgon, eftersom jag missade det i tisdags - det var ju damfotboll "gu´bevars".


Denna bild har jag "lånat från Värmlandsradions hemsida . Foto: Johan Lindqvist

Kamilla Laag och Daniel Medina blev kolonistugeinnehavare i slutet av förra årets säsong och då bestod trädgården mest av gullris, gullris och åter gullris. De kände då att när det gäller odling så får de verkligen börja från början. I år har de nu spikat och målat ett helt gäng med pallkragar och fått igång det här med odlandet ordentligt, trots att Kamilla anser sig inte ha några gröna fingrar. Ambitionen är att kunna laga mat på egenodlade grönsaker. 

Det är inte alla förunnat att ha en sådan vädresserad hjälpreda i trädgården som Karina och Daniel har, nämligen deras portugisiska vattenhund, som här har spaden i högsta hugg.

Första säsongen så fanns förutom allt gullris även spaljerade fruktträd, vinbärsbuskar och denna lilla smultronhäck.

  
Kamilla har en egen atelje på Herrhagen - Kamiilas keramik - där hon formgjuter och säljer material till kallmålning och även anordnar kurser i detta. Kamilla och hennes studiekamrater kommer att vara med på konstrundan den 2 juli, där deras alster kommer att visas i kolonitäppan på Lindvägen 136.

 

Visst vet jag att kolonistugan med dess trädgård är värd mycket för mig. Där är möjlighet att gräva ner sitt svårmod, andas frisk sjöluft och lyssna till fågelkvitter. Med mycket arbete och tur med vädret så blir det förhoppningsvis en viss blomprakt att glädjas åt också.

Vad jag inte visste är att täppan är värd en hel förmögenhet. Jag var in i en av sta´ns trädgårdsbutiker förra veckan och blev då varse att trädgården är antagligen mer värd än huset.

Fyra stackars strån av strandiris kostade 79 kronor! Å, jag som har mer iris än jag behöver. Tio frön av blåsalvia kostade 39 kronor. Tidigare år så har jag inte varit så noga med att ta vara på de utblommade sommarblommornas frön, men nu lär det bli ändring. Tänk vad pengar gör verkan! Elsas häck (?!) är bara den värd flera tusen kronor.. ja häcken av Ölandstok, menar jag ju förstås. Där var det också ett pis på 79 kronor per planta.

En dillpionplanta som nästan inte finns kostar 800 kronor!!! Koloniträdgårdens hårdvaluta?

Det är som om det inte riktigt blir allvar med koloniövningarna förrän årsmötet är avklarat och igår, lördag,  gick startskottet.

Så nu äntligen kan våren kännas välkommen på riktigt och det är med ny kraft som jag orkar ta tag i täppans möjligheter igen. I höstas var jag inte sen att lyda rådet att vara lat och inte överdriva med att klippa ner alla växter utan lät det mesta vara. Nu straffar det sig och det blir en hel del att ta rätt på, men som sagt med ny ork och entusiasm så är det mest mer tid som jag skulle behöva just nu.



Ännu har jag inte påbörjat någon förodling med anledning av att jag skall vara bortrest under påsk. Det är liiite besvärligt att ha med sig småplantor i packningen på resan upp till skogen. I år skall det inte bli så omfattande kultivering utan det får bli frilandsodling som kommer att gälla.

Lockades förstås av handelsträdgårdens inbjudande annons och ilade dit för att köpa pelargoner och u-jord. Något som jag ju vill ha, men är det nödvändigt att ha så bråttom kan man fråga sig. Nu var vi ju inte ensamma där denna lördagmorgon utan det var många "hon och han" i vår egen ålder... ungdomarna är väl inte lika angelägna precis vid öppningddags. Det blev naturligtvis en tur till Gengåvan också ... och som vanligt - inte en gång utan ett fynd!  Denna gång en utemöbel, som förstås kräver en handpåläggning för att duga, men det hinns väl med det också i bästa fall.

Jag har lyssnat på boken Ett annat liv av författaren Per-Plov Enquist.

En författaruppläsning som heter duga och trevligt med memoarer skrivna i romanform med huvudpersonen beskriven i tredje person. Det gör boken trevlig att lyssna på och för mig var det en ny sida av författaren Enquist som kom fram. Alla har sitt, som det sägs ibland. Hans berättelse är rak och utan offertoner trots att livet inte alltid har gått hans väg.

Idag, eller rättare sagt inatt så inföll vårdagjämningen för år 2011 - det är en ögonblicklig händelse och det hände tydligen kl 00:21. Jag har iallafall trott att det är då natt och dag blir lika långa, men det visar sig ha inträffat några dagar innan om jag skall tro på cyberkunskapen Wikipedia.

 

Wikipedia säger också att "dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden."

 

Nu ser jag fram emot långa ljusare dagar och att solen kommer att infinna sig mer stabilt. Det behövs mycket värme för att få undan all den snö som vi är begåvade med på kolonin. Som om det inte räckte med det som har kommit uppifrån, så har de som plogat tycker tydligen att vi behöver lite mer, för hela infarten till grind 1 är blockerad av STORA snöhögar.

 

Vid grind 2 så ser det lite mer idylliskt ut och det kan tyckas att det kan passa som julkort, men som sagt taget vid vårdagjämningen.

Och så några vårblommor

Karin Alfredssons "Kvinnorna på 10:våningen"  är en spännande berättelse som delvis bygger på verkliga händelser . En deckare med "halvdokumentärt" innehåll. Lättläst och samtidigt informativ.


Bokus beskriver innehållet så här:

Det som den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sett, går inte att förklara bort. Kvinnan med sportbagen tar med sig nyfödda barn från sjukhuset och säljer dem till västerländska par. Det sker i parken intill Lieus kvadratmeterstora handelsplats på en Hanoi-trottoar. Lieu vet, för hon har spanat.
Det soldaten vet, går inte heller att förklara bort: Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson har skadat flera unga flickor svårt. Sexuellt och svårt. Soldaten vet vad vissa män kan använda glödlampor och fjärrkontroller till.
Den svenska kvinnoläkaren Ellen arbetar på ett sjukhus i Hanoi och möter i sitt arbete regelbundet flickprostitution, sexuell misshandel och mycket unga mödrar, vars nyfödda spädbarn oförklarligt försvinner till destruktion. När Ellens vägar korsar Lieus och soldatens, förstår hon det som ingen velat tro...


Jag bedömer och berömmer boken för den goda sakens skull att vi medvetandegörs av vad som förekommer omkring oss i vår så kallade civilserade tid.

Kanske, kanske så blir det en av de här varianterna som kan bli vykort som vi kan skicka till våra nära och kära.

Hoppas att det kan passa!

Det här inte en bok srom rekommenderas att läsa för den som är mörkrädd eller lider av förföljelsemani. Jag tyckte den var gôrspännande och inte alldeles förutsägbar. Förutom en spännande läsning så ger den också perspektiv på relationer och dess kommunikation, men det är väl det som gör spänningen förstås. Obehaglig men spännande!


Adam, en ung man tillika fängelsekund  dyker upp hos den gamla damen från ingenstans kan tyckas, men allt är planerat. Han charmar henne och röner stort förtroende och uppskattning. Kvinnan vill att han ska fara till Dublin för att hitta hennes dotter, som under många år vägrat ha någon kontakt med modern.  Vad i det förflutna har tvingat en dotter att ta farväl från sin mor? En väns hämnd är en drivkraft för Adam som tar många olika vändningar.