inivassen

En deckare av Leif GW Persson. Som författare har han tidigare inte varit min favorit, men den nya Den döende detektiven är gôrbra! Vet inte om jag tycker så för att jag hade låga förväntningar, men då jag fick rediga rekommendationer så gav jag GW en chans till och det är jag tacksam för.

Lars Martin Johansson, "Chefen", den pensionerade chefen för Rikskriminalspolisen skall precis sätta tänderna i en korv köpt i "världens bästa korvkiosk", när han säckar ihop över ratten i sin bil. När han tre dagar senare vaknar upp på Karolinska får han beskedet att han haft en blodpropp i hjärnan.

Där i sin sjukhussäng berättar hans läkare en historia om ett ouppklarat mord på en nioårig flicka och ett fall som är preskriberat. Detta hindrar inte Johansson att intressera sig för fallet.

En annorlunda vinkling och mitt i det eländiga så finns den underfundiga humorn, som gav några goda leenden.

På förslag så köpte jag Arseniktornet av Anne B Ragde. Inte så mycket p g a att dottern visste så mycket om just boktiteln utan mer för att författarinnan tidigare har presterat Berlinrpopplarna och Eremitkräftorna, som ju också har filmatiserats för TV. En TV-produktion som berörde och som jag gärna skulle se om.

En berättelse om tre generationers kvinnor i 1900-talets Danmark. Amelie flyttar till Köpenhamn från ett litet fiskeläge under mellankrigstiden. Hon får arbete som varietédansös, men blir gravid och tvingas avbryta sin karriär. När dotterdottern långt senare får vetskap om Amelies död, avslöjas familjens hemligheter.

Berättarjaget, en ensamstående mor, reser tillsammans med sin mor till Köpenhamn för att begrava sin mormor skådespelerskan Amelie. De tre kvinnogenerationernas historia berättas sedan i omvänd kronologisk följd.

Mer information om bokens innehåll får du om du klickar på nedanstående länk.

http://www.lyssnarklubben.se/Topplistor1/Artikel/?articleId=69310&pgId=PG01

Sålt igen! Lönnvägen 37 har varit till försäljning två gånger samma säsong. Undrar om det kan bero på grannarna (?!) Iallafall Camilla sålde Lönnvägen 37 efter bara en säsong och ny ägare från och med nu är Birgitta Noord.

Birgitta sålde sitt fritidshus vid Hyn tidigare i vår och hade väl inte tänkt sig nå´t nytt fritidsboende så snabbt, men när tillfället dök upp så slog hon till. Birgitta är inspirerad av kolonilivet sedan tidigare genom väninnan sedan 34 år tillbaka, nämligen Eva Sjögarne Hult som är stugägare på övre området.

Vid Hyn kände hon sig dock lite obekväm med att övernatta, då det saknades likasinnade grannar. Efter att nu ha bekantat sig med kolonigrannarna så vet hon att det kommer att finnas sällskap på kvällarna på området. Birgitta som arbetar som lärare på Kronoparkskolan tycker att närheten till jobbet är ytterligare en fördel med att ha en stuga på koloniområdet.  Positivt att ha ett boende mittemellan ordinarieboendet och jobbet och kunna cykla till båda.

Eftersom det är så sent på säsongen så är det inte så mycket att ta tag i, men Birgitta har påtat ner några lökar, så att det är något hon känner igen när våren kommer. Annars är det bara att avvakta och se vad som kommer upp. Hon vet att det finns en kaprifol och kommer säkert också att investera i en doftande klätterros av något slag. Birgitta vill ha en väldoftande trädgård, nämligen. Odlingsplanerna är potatis, rabarber, lök, dill och gräslök - jag tycker det låter som en midsommarhelg.

                            

Vad vore lämpligare att starta boklådan med än boken Hjärtblad av Aino Trosell. Hjärtblad är ju de första blad som utvecklas när ett frö gror.  Då kan jag knyta an till intresset för växtlighet som ingår i kolonistens värld samt att detta första inlägg får vara ett frö som grott och som nu med det detta nlägg blir ett hjärtblad... och på sikt kanske en hel del växtlighet i form av boktips.

Aino Trosell, visst luktar det tantvarning?! Kanske, men för den som har intresse för människor och relationer så är det här en trevlig läsning. Vi som är aktiva nu har väl inte själva upplevt att om vi tas oss till huvudstaden så får vi använda apostlahästarna, men det ligger inte mer än ett par generationer bort för många av oss. Så jag tror att det finns ett uns av igenkännade i berättelsen trots allt.

Detta är berättelsen om Hulda, som vi får följa från det att hon är ung flicka i armodets och svältårens Malung mot slutet av 1860-talet. Hulda föds och växer upp under den tid då det var som hårdast i Sverige, svältåren under 1860-talets senare del. Hon sätts tidigt i arbete att valla traktens kor och getter i skogen och på myrarna en bra bit från byn.  Som så många andra av Dalarnas kvinnor - och män - ger hon sig ut på vandring för att tjäna pengar på att sälja varor av skilda slag i trakter långt från hembygden, men för Hulda väcks nya tankar till liv; hon vill åt Stockholm, till äventyret. Dit kommer hon också, och där träffar hon andra Malungskullor som ger henne råd. Hon tar tjänst hos ett finare herrskap i Vasastan och väcker sensation, för sin duglighet men också som representant för något exotiskt, ursprungligt och folkligt. Hos herrskapet går det emellertid illa efter ett tag: frun i huset dör och Hulda tar hennes plats men känner sig aldrig riktigt hemma i sin nya roll. Hon vill vidare ut i livet och bryter upp ännu en gång. 
                                                                                                                

Den 1 september köpte Yvonne Fredholm och Tommy Engkvist sin kolonistuga av Ulla-Britt Svensson.  De hade som så många andra av våra nya medlemmar sökt efter ett fritidsboende under en längre tid, men de tyckte att de mesta objekten låg för långt bort. En ingivelse fick dem till att besöka koloniområdet på Kroppkärr och fick då se att det fanns en kolonistuga till salu på Lönnvägen 43. Här var det ”kärlek vid första ögonkastet” . Det kändes helt rätt direkt de gick in på lotten. Dessutom så var det lagom nära till både bostad - Yvonne och Tommy bor på Norrstrand – och till arbete . Stugan var lagom stor. Det var en lagom trädgård.  Ja, allt var så precis lagom… och så precis rätt.  De kände att de hade hittat möjligheten till lugn och vila för själen. Sedan är det ju inte dumt med lite fågelkvitter och värme också.

Inför hösten så finns inga ambitioner att ta tag i något trädgårdsarbete utan avvakta vad som dyker upp till våren. Yvonne och Tommy ser fram emot att få trampa på gräs och att det skall bli gôtt med trädgård. Tommy påpekar att han inte ens har ljusgröna fingrar, så vi får anta att det är Yvonne som får stå för utvecklingen i trädgården och Tommy – ja, han får väl gräva och bistå där det behövs mörkare färg på fingrarna. Ibland krävs det ju svarta fingrar också. Den dagen jag var där var han vit om fingrarna för då  ägnade de sig åt  måleriarbete inomhus.

Då jag påpekar det fina möblemanget i stugan, så visar det sig att det ingick i köpet och det gjorde särskilt Yvonne nöjd, då hon har ett stort intresse i gamla möbler. Inte nödvändigtvis auktioner och loppis, men ändå intresserad av det gamla.

 

En ny kategori på bloggen - BOKLÅDAN, vilket egentligen betyder bokhandeln i det svenska språket. Nu skall jag inte alls göra några affärer med böcker utan ge tips på böcker och en mycket subjektiv bedömning av desamma. Nu är det mest ljudböcker som jag avverkar, för då kan ju både jag och kolonilotten blir kultiverade samtidigt.

 

Så här skriver Ordbruket om betydelsen och ursprunget till ordet BOKLÅDA

Att läsa böcker är en trevlig sysselsättning. Man köper dem fortfarande vanligast i en bokhandel. Istället för bokhandel hör man ibland ordet "boklåda", vilket kan tyckas som ett underligt ord.

Boklåda betyder just bokhandel och är ett mycket gammalt ord som vi lånat in från tyskan. Boktryckarkonsten blev ju till i Tyskland och det var där man först började sälja böcker.

Det tyska lade betyder bräde. På medeltiden bestod en butik helt enkelt av ett bräde som fälldes ut framför det fönster som vätte ut mot gatan. Så såg alla butiker ut och om man sålde böcker fick butiken heta buchladen. När vi lånade in termen till Sverige blev det boklåda.

Ordet har alltså inget med vanliga lådor för förvaring att göra även om man skulle kunna tro det!