Utdrag ur kommande jubileumsbok och året är 1927
Femtonde skörden i täpporna vid Älvkullen
Utdrag ur artikel i Värmlands Folkblads torsdagsutgåva den 22 september 1927.
Då Karlstads koloniträdgårdsförenings medlemmar nu i dagarna går att skörda resultatet av sommarens arbete, är det den femtonde skörden som inhöstas. Området vid Älvkullen, den s.k. Borgmästarmon, som staden upplät till koloniföreningen vid starten, har undergått en högst väsentlig förändring under dessa år. Området låg i princip i lägervall. Det första kolonisterna fick göra var att få bukt med den motsträviga jorden. Kvickrot, ”rävrumpor” och allsköns annat otyg av liknande slag ingick också i de första skördarna.
Intresset för föreningen var livligt ifrån början och redan ett par år efter starten måste området utökas med ett längre norrut beläget, något lägre liggande område. Men inte heller det räckte, varför man skaffade en ”filial” vid Annelund. På koloniområdet vid Älvkullen blev det plats för 91 lotter av c:a 400 kvm. Lotterna har flitigt brukats. Innehavarna av lotterna har skiftat rätt väsentligt under åren – det finns fortfarande några kvar som var med från början.
Koloniföreningen har gjort åtskilligt för att underlätta arbetet för sina medlemmar. Främst må här nämnas det vidlyftiga bevattningssystemet som dragit en kostnad över 8 000 kr (210 060 kr).
Till skillnad från storstädernas koloniträdgårdar som utvecklades till rent sommarnöje, där familjerna flyttade ut på försommaren och var helt bosatta under sommaren, krävdes dyrbara och mera påkostade stugor. I Karlstad blev koloniträdgårdarna en tillflyktsort dit man begav sig på lediga stunder, under kvällar och söndagar, för att, när kvällen kommer, återvända till det i allmänhet inte alltför avlägset belägna hemmet.
Stugorna är ett särskilt kapitel. De se så trevliga och inbjudande ut, alla dessa små i allsköns färger målade miniatyrhus, och de ge området ett pittoreskt och måleriskt utseende. Förståsigpåare uppge också, att de stugor som finns därute samt och synnerligen vittna om god smak och sinne för vad som lämpar sig för platsen och omgivningarna. Stugorna är enkla, praktiska och trevliga. Fram till 1927 har 53 stugor satts upp.
Vad är det då för folk, som löst sin sommarnöjesfråga på detta enkla, praktiska och jämförelsevis billiga sätt? Ja, det är förstås mest arbetare av alla kategorier: verkstads- och sågverksarbetare, snickare, skräddare (dessa är särskilt talrikt representerade) m fl, men även affärs- och kontorsfolk samt tjänstemän finns bland medlemmarna. Fyra av stadens s k fäder residerar i var sin stuga där ute, och även vår höga lagstiftande församling har varit representerad. Många har under åren lämnat föreningen på grund av att man skaffat egna hem, givetvis med tillhörande täppor. Arbetet på kolonin har tydligen för många blivit en sporre härtill.
Utdrag ur kommande jubileumsbok och året är 1911
En liten aptitretare om vad som komma skall ...
Vår bäste sekretrare Göran Rönnbäck har tagit del av protokoll och artiklar som angår koloniföreningen och sammanställt detta till det som skall bli vår jubileumsbok till 100 års firandet i år
Det dröjde fram till 1911 innan koloniträdgårdsfrågan aktualiserades på nytt. Lördagen den 9 december fanns en annons införd i Karlstads-Tidningen, där ”Arbetare samt öfriga intresserade inbjudas till allmänt möte i Klara Ordenshus Söndagen den 10 Dec. kl. 11 f. m. för att dryfta och besluta i ’koloniträdgårdsfrågan’. Bidrag till arrende af dertill lämplig jord har af intresserade person utlofvats. Inbjudarne.” Ett 40-tal personer deltog i mötet och tackade ja till donatorns erbjudande. Markområdet som var aktuellt låg vid Svinbäcksvägen.
Under en lång tid framöver kom lokaltidningarna att fylla en viktig funktion för föreningen. Det enda sättet att kalla medlemmarna till möten och fester var att annonsera i lokalpressen och då i första hand Värmlands Folkblad och Karlstads-Tidningen. Alla kanske inte hade en dagstidning, vilket kan vara en förklaring till när man läser protokollen att antalet närvarande på medlemsmöten inte var särskilt stort.
Två personer har betytt mycket för bildandet av Karlstads Koloniträdgårdsförening:
Anders Norsell föddes i ett indelt soldathem den 14 oktober 1874 och utbildade sig till skräddare. Efter en tid i Danmark, där hans intresse för koloniträdgårdar väcktes, flyttade han till Karlstad 1908 och blev skolvaktmästare och skolkassör. Norsell var ordförande i stadens arbetarkommun, satt med i stadsfullmäktige och var även landstingsordförande samt riksdagsman. På arbetarkommunens styrelsemöten och som tema på medlemsmöten tog Norsell upp frågan om bildandet av en koloniträdgårdsförening.
Axel Sandwall är en annan person som betytt mycket för koloniföreningen. Sandwall föddes i Lidköping den 5 juli 1857 som son till bryggeridisponenten Jonas Sandwall och Maria Lake. Sandwall tog studenten 1876, utlandsstuderade 1877–1880. Han flyttade till Karlstad och började som kamrer vid Wermlands Enskilda Bank, blev bankdirektör 1881, verkställande direktör 1896 och ordförande 1905–1918. Under perioden 1911–1922 satt Sandwall som styrelseledamot i AB Karlstads Mekaniska Werkstad, Elektriska AB Volta och Stockholms Rederi AB Svea. Sandwall var den okände donatorn som utlovade att ordna fram mark för koloniträdgårdar.
I maj månad 2012 fick föreningen motta en bankbok av Axel Sandwall, där han satt in 2 500 kr (111 090 kr).
Föreningens första bankbok
Totalt stöttade Axel Sandwall fram till 1918 föreningen med 10 500 kr.
År Kronor 2010 års penningvärde
1912 2 500 :- 111 090 :-
1914 500 :- 21 662 :-
1915 500 :- 18 837 :-
1916 500 :- 16 663 :-
1917 6 000 :- 159 969 :-
1918 500 :- 9 522 :-
Totalt 10 500 :- 337 743 :-
Axel Sandwall bistod även föreningen i andra ärenden, bland annat i samband med byggande av lusthus på kolonilotterna, då han via sina kontakter utverkade virke till stommen till lusthus.
I ett reportage i Karlstads-Tidningen den 11 december 1911 stod att läsa att sedan en anonym person erbjudit sig att ställa ett stort stycke mark till arbetarnas förfogande, som var lämplig och väl belägen för koloniträdgård hade man bjudit in arbetare till ett möte. ”Det ifrågavarande jordområdet upptager en areal av 840,000 kvadratfot och är beläget ute vid Svinbäcksvägen. Jorden äges av staden, som utarrenderar den på fem år, och den ifrågavarande mecenanten hade erbjudit sig att betala arrendesumman för de närmaste fem åren samt låta jorden fritt disponeras till koloniträdgårdar. För detta ändamål vore meningen, att en trädgårdsförening skulle bildas, vilken skulle tillvarataga de blivande kolonisternas gemensamma inträssen.”
Mötet pågick i över två timmar. Under mötet påtalades en del betänkligheter: Området var för stort och därmed var det svårt att få behövligt antal kolonister. Fanns det framtaget kostnader för vatten, röjning, vägar stängsel? Arrendetiden på fem år var för kort. En av deltagarna föreslog, att om det var svårt att få en riktig koloniträdgård till stånd så kunde ju jorden brukas som potatisland. Anders Norsell, som var en framsynt man, menade att det inte var frågan om potatisodling utan handlade om koloniträdgårdar. Under den fortsatta diskussionen framfördes från ett flertal håll att det skulle vara mycket orätt att förkasta ”det vackra erbjudandet”.
”Mötet beslöt att med tacksamhet mottaga det gjorda erbjudandet, och sedan ett 25-tal av de närvarande antecknat sig som medlemmar i den blivande koloniträdgårdsföreningen, valdes en interimsstyrelse på fem personer för denna.” Till ordförande utsågs Plåtslagare Ivan Hagberg, till kassör Verkmästare K F Rabe, till sekreterare Förrådsförvaltare Karl August Zetterfeldt, samt ledamöterna Svarvare Otto Östlund och Förman Filip Olsson, samtliga anställda vid Karlstads Mekaniska Werkstad.
