En dag under pingsthelgen fick Else-Marie Welenstrand en idé att ta en cykeltur i det fina vädret till vårt koloniområde. Hon hade besökt området tidigare och tyckt att det såg trevligt ut, men hade inte en tanke på att det skulle vara något för henne. Den här dagen fick hon se huset på Björkvägen och blev så betagen att hon genast åkte hem och letade upp koloniträdgårdsföreningens hemsida för att se vem hon skulle kunna kontakta om lediga stugor.
Hon gjorde sig ingen förhoppning att just huset på Björkvägen 54 skulle bli hennes - även om det var just det hon ville. Hur som helst en vecka senare var stugan Else-Maries och hon lycklig kolonist. Else- Marie liknar huset med sina tre våningar - enda huset på kolonin som har källarvåning - vid Bamses farmor stuga uppe på berget. Å visst är det lite sagolikt!
När Else-Marie inte njuter av tillvaron på Kroppkärr så arbetar hon som förskollärare för barn med funktionshinder och har sin ordinarie bostad bara ett stenkast från torget. På plussidan är då också förstås närheten tillika cykelavståndet bostäderna emellan.
Else-Marie trodde sig inte känna någon på Kroppkärrs koloniområde innan hon fick syn på sitt lilla hus. Det lustiga i detta är att när hon är just denna pingstdag och kollar in, det som hon inte visste då, sitt nya hus, så ropar någon hennes namn bakom ryggen. Det visade sig att på andra sidan Björkvägen är det en bekantskap sedan 35 år tillbaka som blir hennes närmaste granne, Lars Lindström och hans Anna-Lena.
