inivassen

                            

Vad vore lämpligare att starta boklådan med än boken Hjärtblad av Aino Trosell. Hjärtblad är ju de första blad som utvecklas när ett frö gror.  Då kan jag knyta an till intresset för växtlighet som ingår i kolonistens värld samt att detta första inlägg får vara ett frö som grott och som nu med det detta nlägg blir ett hjärtblad... och på sikt kanske en hel del växtlighet i form av boktips.

Aino Trosell, visst luktar det tantvarning?! Kanske, men för den som har intresse för människor och relationer så är det här en trevlig läsning. Vi som är aktiva nu har väl inte själva upplevt att om vi tas oss till huvudstaden så får vi använda apostlahästarna, men det ligger inte mer än ett par generationer bort för många av oss. Så jag tror att det finns ett uns av igenkännade i berättelsen trots allt.

Detta är berättelsen om Hulda, som vi får följa från det att hon är ung flicka i armodets och svältårens Malung mot slutet av 1860-talet. Hulda föds och växer upp under den tid då det var som hårdast i Sverige, svältåren under 1860-talets senare del. Hon sätts tidigt i arbete att valla traktens kor och getter i skogen och på myrarna en bra bit från byn.  Som så många andra av Dalarnas kvinnor - och män - ger hon sig ut på vandring för att tjäna pengar på att sälja varor av skilda slag i trakter långt från hembygden, men för Hulda väcks nya tankar till liv; hon vill åt Stockholm, till äventyret. Dit kommer hon också, och där träffar hon andra Malungskullor som ger henne råd. Hon tar tjänst hos ett finare herrskap i Vasastan och väcker sensation, för sin duglighet men också som representant för något exotiskt, ursprungligt och folkligt. Hos herrskapet går det emellertid illa efter ett tag: frun i huset dör och Hulda tar hennes plats men känner sig aldrig riktigt hemma i sin nya roll. Hon vill vidare ut i livet och bryter upp ännu en gång.