inivassen

  

Nu drar det ihop sig till en "firarhelg", På fredag startar då äntligen det officiella firandet av föreningens 100 år. Då är ett urval av tidigare kolonister inbjudna tillsammans med andra prominenta gäster. Det är de kolonister som sålt sina stugor under de senaste fem åren som har bjudits in. Dagen bjuder på mingel med snittar och lite övriga aktiviteter.

En av dessa aktiviteter lär vara att få besöka en av kolonins praktträdgårdar, kanske den "präktigaste" om jag får avgöra. Det är Kajsa och Tore Josefsson som har en egen variant av öppen trädgård redan på fredag. Den officella dagen för öppen trädgård är annars söndagen den 12:e augusti. 

 

   

När det firas hundra år, då skall det vara minst 100 besökare... och det var det.

På årsmötet i tisdags, den 24:e april, som var på dagen 100 år sedan föreningens första möte, var det knôkat. Så nog var vi hundra alltid... åtminstone till antalet.

Festkommittén hade i vanlig ordning dukat upp med festliga smörgåsar och gott kaffe.

Nu firar Karlstads Koloniträdgårdsförening 100 år och till hösten skall vi rösta om vad vi skall heta i fortsättningen. Flera förslag och många viljor gjorde att frågan bordlades till höstmötet. Bra idé, för nu har vi samtalsämne i sommar. 

På det första styrelsemötet den 24 januari 1957 planerades kommande årsmöte. Möjligen kan tidigare erfarenheter ha gjort att styrelsen ville styra upp årsmötet; ”mötet skall taga sin början kl 17.00 och om möjligt skall förhandlingarna vara klara till kl 20.00 då kaffet kommer att serveras, vidare beslutades att engagera en drag­spe­lare samt om möjligt få en film särskilt lämpad för barnen.”

 

Svea Johnsson framförde förslag om att försök skulle göras att få en busslinje vilken passerade förbi koloniområdena på såväl Sundsta som Kroppkärr. På årsmötet den 23 mars rapporterade ordförande Julius Andersson att han hade varit i kontakt med direktören för bussbolaget, som hade lovat att ta frågan under övervägande.

 

På styrelsemötet den 24 januari beslutades att kontakta Televerket och undersöka möjligheterna att få en telefon till Kroppkärrs koloniområde. Efter att ha inhämtat information från Televerket om indragning av telefoner på koloniområ­dena beslutade årsmötet att några telefoner ej skulle indragas på grund av de alltför höga kostnaderna.

 

Vidare tog Svea Johnsson upp frågan om elljus på toaletterna i ekonomibyggnaden på Kroppkärrsområdet. Kassören hade till årsmötet tagit reda på kostnaden härför, och det visade sig att den skulle uppgå till omkring 1 400–1 500 kr (16 732-17 928 kr). Årsmötet beslutade att uppskjuta frågan åtminstone ännu ett år.

 

Många ärenden diskuterades på årsmötet den 23 mars. Arbetsplikten skulle slopas och styrelsen skulle istället anlita folk mot en skälig ersättning.

En studieresa med buss skulle arrangeras, varavid föreningen skulle bidra med 200 kr (2 390 kr). Under sommaren skulle man anordna några amerikanska lotterier, där vinsten skulle gå till den planerade bussresan.

 

Två flaggstänger skulle köpas in och sättas upp, en på Sundstaområdet och en på Kroppkärrs­området. Styrelsen fick i uppdrag att lämna in en ansökan till ”Bestyrel­sen för Svenska flaggans dag” om att få en flagga. Om inte detta lyckades så skulle man köpa in två stycken. På styrelsemötet den 20 maj informerade ordföranden att han varit i kontakt med flaggkommittén, som hade meddelat att föreningen inte kunde få någon flagga detta år, men att föreningen skulle lämna in en ny ansökan för 1959. Den 6 juni 1959 överläm­nades en svensk flagga som gåva till Karlstads Koloniträdgårdsförening. Samma år beställdes från Greta Zachau´s Flaggfabrik i Stockholm en flagga, som kostade 400 kr (4 781 kr) plus fraktkostnad 1,70 (20 kr).

 

För representation under året bestämde årsmötet ett belopp på 100 kr (1 195 kr).

 

Årsmötesprotokollet avslutades med följande text:

”Tiden var inne för den trevliga näringen och kaffet och doppet förtärdes med god smak. Under kaffet passade man på att inviga förbundets nya sångbok, varvid det visade sig att kolonisterna förutom sin kärlek till jorden, även är ett sjungande folk, till ackompanjemang av dragspelsmusik sjöngs flera sånger. Senare under kvällen, alltmedan dansen tråddes med liv och lust av både gammal och ung, passade fruarna Frick och S. Larsson på att fresta med lottköp, dels på en blombukett och dels på en stilig fruktkorg som skänkts av fröken Svea Johnsson och varav behållningen skulle gå till den förut under kvällen beslutade välfägnanden under en kommande studie­resa per buss. Senare på kvällen bjöd koloniföreningen på varm korv och dricka. Utdelningen av detta sköttes av Julius själv, dagen till ära skrudad till korvgubbe av den mera fryntliga sorten. Ingen glädje varar dock beständigt, tiden var inne att bryta upp och man skildes åt med förhoppningen att snart åter få råkas ute på kolonin för att där som förut förena såväl nytta som nöje vid bearbetning av den goda jorden.”

 

På styrelsemötet den 17 april fick ordförande Julius Andersson i uppdrag att under­söka om en kolonistuga på Sundstaområdet var försåld eller uthyrd. Mötet beslutade även att på anslagstavlorna anslå att det var förbjudet att försälja och överlåta arren­derätten utan att styrelsen hade godkänt en nytillträdande kolonist samt att det var förbjudet att hyra ut stugan.

 

Ordföranden och sekreteraren hade varit i kontakt med representant för Folkparker­nas varuförmedling och köpt in en tombola. Om det visade sig att staden även detta år skulle ta skatt på tombolalotterna, skulle försäljarna av desamma ta hand om frågan, då dessa ansåg det vara i strid mot bestämmelserna angående försäljning av tombolalotter.

 

Ordföranden rapporterade på styrelsemötet den 20 maj att Konsul Meier till koloni­föreningen skänkt järnbalkar för flaggstångsstativ till de båda koloniområ­dena. Mötet beslutade att skicka ett tack till Konsuln för visad vänlighet.

 

Ett sandlass till en sandlåda för barnen på Kroppkärrsområdet skulle anskaffas. Sekreteraren hade varit i kontakt med Stadsträdgårdsmästaren för att på Sundsta­områ­det få fälla några träd. Stadsträdgårdsmästaren vägrade bestämt att ge sitt tillstånd till någon trädfällning.

 

Att sälja sin kolonistuga och sakna fast boende kunde ställa till problem. På styrelse­mötet den 11 juni behandlade man en stugförsäljning, där den nye ägaren hade gett löfte till den förre ägaren att denne skulle få ha kvar stugan fram till hösten eftersom han saknade bostad. Styrelsen meddelade den förre ägaren, som var med på mötet, att stugorna enligt stadgarna inte fick hyras ut och att han därför måste flytta ut senast den 14 juni 1957.

 

Ett möte med Kroppkärrskolonisterna hölls den 22 juni. Sekreterare Arne Bromér, som ledde mötet, inledde med att påminna mötesdeltagarna att ”för ekonomins skull vore det önskvärt att en del arbeten utförs gratis. Främst var det frågan om omarbet­ning av komposthögen samt kalkning av densamma och uppstädning av de allmänna områdena.” Mötets beslut blev att frivilliga krafter skulle anlitas för dessa arbetsupp­gifter.

 

Beträffande städning av toaletterna åtog sig Elvira Andersson detta uppdrag mot en ersättning av 5 kr per vecka (60 kr).

Frågan om anordnandet av en lekplats för barnen på det allmänna området togs upp till behandling. Ett sandlass hade styrelsen tidigare godkänt. Önskemål om lekutrust­ning, som framkom under mötet, hänsköts till årsmötet 1958. Mötet beslutade dock att om möjligheter gavs, redan samma sommar, på frivillighetens väg, få till stånd lite lekattiraljer. ”Ty som Bromé uttryckte sig är det väl meningen att vi skall göra något för barnen och inte bara jaga bort dem från respektive tomter. Om dom har någonstans att hålla till är detta väl bättre än att dom skall hålla till på tomterna med risk för oväsen vid ev. skadegörelse.”

 

Istället för en svensk flagga diskuterades att försöka få en egen med föreningens emblem. Om inte föreningen gick med på att erlägga hela kostnaden skulle man försöka göra en frivillig uttaxering av medel till flagga bland kolonister­na på Kroppkärrsområdet.

 

Beträffande rensningen av gångar vid respektive tomter hade denna skötts mindre bra. Skriftlig uppmaning skulle skickas till dem som inte hade utfört rensning.

 

Rapport från extramötet på Kroppkärrsområdet lämnades på styrelsemötet den 16 juli. Två kolonister, som styrelsen godkände, hade anmält att de kunde ansvara för utförandet av arbetena på de allmänna ytorna på Kroppkärrsområdet mot en årlig ersättning av 75 kr (896 kr).

 

Ersättning till dem som hade utfört arbete åt föreningen beslutades på styrelsemötet den 19 augusti. Till dem, vilka till höstfesten hade sysslat med utläggning av dans­banan och uppsättning av flaggstängerna, betalades en summa av 155,50 kr (1 859 kr). Till de kolonister, som hade utfört besprutning av fruktträd på Sundstakolonin, utbetalades 240 kr ( 2 868 kr) för 80 arbetstimmar.

 

 

Kassören fick fria händer att införskaffa nödvändigt material för iordningställan­det av en blivande expedition på Kroppkärrsområdet.

 

Planerna på utflykten till någon annan koloniförening inhiberades till sommaren 1958, eftersom tiden redan var så långt framskriden.

 

På styrelsemötet den 24 september togs Gösta Lindgrens muntliga begäran upp om att få utdrag av årsmötesprotokollet, då han inte ansåg att rätt förfaringssätt hade tillämpats vid val av revisorer. Lindgren hade själv varit närvarande på årsmötet och då inte anmärkt på valet och inte heller reserverat sig mot detta, varför styrelsen inte ansåg att det fanns anledning till utskrift av något utdrag. På styrelse­mötet den 22 oktober togs frågan upp på nytt. Enligt koloniföre­ningens stadgar § 10 hade Lindgren rätt att få utdrag om han inkom med en skriftlig anhållan.

 

Staketfrågan runt koloniområdet på Kroppkärr var uppe på styrelsens sam­man­­träde den 22 oktober. Ordförande Julius Andersson hade haft ytterligare samtal med drätselkammarens ordförande Axel Karlsson. Karlsson å sin sida hade kontaktat Fastighetschef Hadar Grude, som hade meddelat att arbetet var bortlämnat på entre­prenad.

 

I verksamhetsberättelsen för 1957 skrev styrelsen: ”Under det gångna året har koloni­s­terna, trots den regniga sommaren, ådagalagt sitt vanliga intresse vid skötseln av sina täppor.” […] ”Kolonifesten hölls programenligt den 3 augusti och vädrets makter var för kvällen nådiga mot kolonisterna. 1 783 inträden såldes, dessa inbringa­de en summa av 3 322 kr (39 704 kr). Serveringen var för året utarrenderad, och i likhet med förgående år slutsåldes tombolan som gav ett netto av 593,85 kr (7 098 kr).”  […] ”Då det enligt meddelande från stadens myndigheter under året som nu börjat, kom­mer att bli flyttning av återstoden av Sundstakolonin, kommer förhandlingar med stadens myndigheter att föras om uppläggande och förflyttning till nytt område.

 

Styrelsen kommer att göra sitt bästa för att kolonisterna som nu måste lämna den torva dom under en mångfald år brukat, skall få så bra som möjligt på det nya områ­det, men önskar styrelsen också att kolonisterna själva genom idoghet och samarbete hjälper styrelsen att göra flyttningen så smärtfri som möjligt.”

 

Utdrag ur insändare från vår förening i tidningen Koloniträdgården november 1957

För att om möjligt ytterligare stimulera intresset för koloniträdgårdsrörelsen i vårt land, vill vi kolonister i ”Solstan” i och med införandet av denna artikel försöka få till stånd en diskussion om aktuella och kommande problem för oss kolonister.

Tyvärr kära vänner, har ”Solstan” den gångna sommaren inte gjort skäl för namnet många dagar. Som sagt någon sol har vi den gångna sommaren inte haft någon överflöd på, istället regn och åter regn ”usch”. En fördel har det ju förstås varit med all nederbörden, vi har inte behövt ta fram vattenslangarna många gånger, utan har det väl tvärt om nästan blivit för mycket av det goda.

 

För tre år sedan fick ett 20-tal av våra äldre kolonister, visserligen med välvillig ekonomisk hjälp av staden, men för många med tungt hjärta, lämna det område de under ett 40-tal år odlat upp och brukat. Det nya området har ett idealiskt läge just i ytterområdet till staden, med fina bussförbindelser m.m. Området har på de förflut­na åren förvandlats till oigenkännlighet, stugor har vuxit upp, träd och buskar har vuxit till sig, ekonomibyggnad har uppförts, vattenledningar har framdragits och för de yngre kolonisterna har en lekplats iordningställts. Fortfarande finns det av de äldre flyttade kolonisterna en del kverulanter, men vi hoppas att i och med den nya täppan växer till sig, även dessa skall bli tillfreds.

 

Vi nämnde i början av denna artikel möjligheterna till en diskussion koloniföre­ningarna emellan om olika pro­blem. Vi vill därför genast kasta en liten brandfackla, dels för att få till stånd en diskussion, dels för att den kategori kolonister vilka här avses skall få en tankestäl­lare beträffande den så ofta omdiskuterade solidariteten. Nåväl, till saken, vi efterlyser ett lämpligt recept att komma till rätta med koloni­sterna, beträffande utförandet av de gemensamma arbeten som alltid funnits och som väl alltid kommer att finnas på ett koloni­område. Vi har försökt med vissa timmars arbetsplikt, varvid istället för arbete en viss summa fick betalas av de kolonister vilka inte önskade utföra arbete, följden blev, att allden­stund denna summa var ganska lågt tilltagen, dom flesta inte gjorde sig något omak med arbete, utan istället inbetalade dom stipulerade penningarna, med arbetet, ja det får styrelsen ordna, inga bekymmer i den vägen.

 

Dessutom har vi prövat att annat system, nämligen så, att vid säsongens början, kan de vilka under sommaren önskar utföra arbete anmäla detta till styrelsen, därefter för­de­las de olika arbetena mellan arbetsvilliga och ett pris för varje arbete bestäm­mes. Tyvärr har inte heller detta system givit önskat resultat, visserligen finns det kolonister som är intresserade, men det stora flertalet visar endast intresse på våren då det beslutas om vilka arbeten som skall utföras under den kommande som­ma­ren, när det sen blir aktuellt att arbetena skall påbörjas, ja då finns det mäng­der med svep­skäl för att kunna hålla sig undan, vad blir följden, jo om inte allting skall gå i botten måste de valda styrelsemedlemmarna själva ta itu med åtminstone det vikti­gaste, men klagomålen på än det ena än det andra strömmar in, varför blir inte det gjort, eller så här beslutades inte på årsmötet att i sommar skulle det eller det göras. Vad är anledningen till detta dåliga intresse hos medlemmarna, har det verkliga intre­sset för kolonirörelsen helt försvunnit, har den goda kamratandan och solida­ritets­känslan helt blåst bort.”

På styrelsemötet den 27 maj 1942 fick styrelsen rapport om att det hade varit mycket arbete med vattenledningen som under vintern hade frusit sönder. Några medlemmar hade svarat för reparationsarbetet och ersättning för arbetet skulle utgå.

 

Frågan om konstgödning togs upp till behandling. Den konsulent, som styrelsen varit i kontakt med, hade ju framhållit värdet av denna metod. Under krigsåren var det inte självklart att få tillgång till allt. En ledamot tog kontakt med Kristidsnämnden för att höra sig för om behov av licens för konstgödning. Styrelsen beslutade på sitt sammanträde den 29 augusti att man skulle lämna in en licensansökan.

 

I styrelsens verksamhetsberättelse för 1942 kunde man läsa följande: ”Under det gångna året har arbetet bedrivits med mycket stort intresse av medlemmarna. Samtliga lotter har varit brukade och i stort sett mycket väl skötta. Skörden kan betecknas såsom mycket god för rotfrukter och grönsaker, men mindre god för frukt.  Det frivilliga arbetet, som under året utförts, har bland annat bestått i uppsnyggning av parken. Dessutom har ett staket uppsatts till skydd vid en lott i närheten av festplatsen.”

 

Föreningen hade deltagit i en av Västra Värmlands Fruktodlareförening anordnad utställning i Stadsträdgården, varvid Koloniträdgårdsföreningens monter erhållit ett ”2:dra hedersdiplom”. Höstfesten hölls den15 augusti och den kontanta behållningen av festen blev 1 043,43 kr (19 877 kr).

 

Femtonde skörden i täpporna vid Älvkullen

Utdrag ur artikel i Värmlands Folkblads torsdagsutgåva den 22 september 1927.

 

Då Karlstads koloniträdgårdsförenings medlemmar nu i dagarna går att skörda resultatet av sommarens arbete, är det den femtonde skörden som inhöstas. Området vid Älvkullen, den s.k. Borgmästarmon, som staden upplät till koloniföreningen vid starten, har undergått en högst väsentlig förändring under dessa år. Området låg i princip i lägervall. Det första kolonisterna fick göra var att få bukt med den motsträviga jorden. Kvickrot, ”rävrumpor” och allsköns annat otyg av liknande slag ingick också i de första skördarna.

 

Intresset för föreningen var livligt ifrån början och redan ett par år efter starten måste området utökas med ett längre norrut beläget, något lägre liggande område. Men inte heller det räckte, varför man skaffade en ”filial” vid Annelund. På koloniområdet vid Älvkullen blev det plats för 91 lotter av c:a 400 kvm. Lotterna har flitigt brukats. Innehavarna av lotterna har skiftat rätt väsentligt under åren – det finns fortfarande några kvar som var med från början.

 

Koloniföreningen har gjort åtskilligt för att underlätta arbetet för sina medlemmar. Främst må här nämnas det vidlyftiga bevattningssystemet som dragit en kostnad över 8 000 kr (210 060 kr).

 

Till skillnad från storstädernas koloniträdgårdar som utvecklades till rent sommarnöje, där familjerna flyttade ut på försommaren och var helt bosatta under sommaren, krävdes dyrbara och mera påkostade stugor.  I Karlstad blev koloniträdgårdarna en tillflyktsort dit man begav sig på lediga stunder, under kvällar och söndagar, för att, när kvällen kommer, återvända till det i allmänhet inte alltför avlägset belägna hemmet.

 

Stugorna är ett särskilt kapitel.  De se så trevliga och inbjudande ut, alla dessa små i allsköns färger målade miniatyrhus, och de ge området ett pittoreskt och måleriskt utseende. Förståsigpåare uppge också, att de stugor som finns därute samt och synnerligen vittna om god smak och sinne för vad som lämpar sig för platsen och omgivningarna. Stugorna är enkla, praktiska och trevliga. Fram till 1927 har 53 stugor satts upp.

 

 

Vad är det då för folk, som löst sin sommarnöjesfråga på detta enkla, praktiska och jämförelsevis billiga sätt? Ja, det är förstås mest arbetare av alla kategorier: verkstads- och sågverksarbetare, snickare, skräddare (dessa är särskilt talrikt representerade) m fl, men även affärs- och kontorsfolk samt tjänstemän finns bland medlemmarna. Fyra av stadens s k  fäder residerar i var sin stuga där ute, och även vår höga lagstiftande församling har varit representerad. Många har under åren lämnat föreningen på grund av att man skaffat egna hem, givetvis med tillhörande täppor. Arbetet på kolonin har tydligen för många blivit en sporre härtill.

 

En liten aptitretare om vad som komma skall ...

Vår bäste sekretrare Göran Rönnbäck har tagit del av protokoll och artiklar som angår koloniföreningen och sammanställt detta till det som skall bli vår jubileumsbok till 100 års firandet i år

Det dröjde fram till 1911 innan koloniträdgårdsfrågan aktualiserades på nytt. Lördagen den 9 december fanns en annons införd i Karlstads-Tidningen, där ”Arbetare samt öfriga intresserade inbjudas till allmänt möte i Klara Ordenshus Söndagen den 10 Dec. kl. 11 f. m. för att dryfta och besluta i  ’koloniträdgårdsfrågan’. Bidrag till arrende af dertill lämplig jord har af intresserade person utlofvats. Inbjudarne.” Ett 40-tal personer deltog i mötet och tackade ja till donatorns erbjudande. Markområdet som var aktuellt låg vid Svinbäcksvägen.

Under en lång tid framöver kom lokaltidningarna att fylla en viktig funktion för föreningen. Det enda sättet att kalla medlemmarna till möten och fester var att annonsera i lokalpressen och då i första hand Värmlands Folkblad och Karlstads-Tidningen. Alla kanske inte hade en dagstidning, vilket kan vara en förklaring till när man läser protokollen att antalet närvarande på medlemsmöten inte var särskilt stort.

 

Två personer har betytt mycket för bildandet av Karlstads Koloniträdgårdsförening:

 

Anders Norsell föddes i ett indelt soldathem den 14 oktober 1874 och utbildade sig till skräddare. Efter en tid i Danmark, där hans intresse för koloniträdgårdar väcktes, flyttade han till Karlstad 1908 och blev skolvaktmästare och skolkassör. Norsell var ordförande i stadens arbetarkommun, satt med i stadsfullmäktige och var även landstingsordförande samt riksdagsman. På arbetarkommunens styrelsemöten och som tema på medlemsmöten tog Norsell upp frågan om bildandet av en koloniträdgårdsförening.

 

Axel Sandwall är en annan person som betytt mycket för koloniföreningen. Sandwall föddes i Lidköping den 5 juli 1857 som son till bryggeridisponenten Jonas Sandwall och Maria Lake. Sandwall tog studenten 1876, utlandsstuderade 1877–1880. Han flyttade till Karlstad och började som kamrer vid Wermlands Enskilda Bank, blev bankdirektör 1881, verkställande direktör 1896 och ordförande 1905–1918. Under perioden 1911–1922 satt Sandwall som styrelseledamot i AB Karlstads Mekaniska Werkstad, Elektriska AB Volta och Stockholms Rederi AB Svea. Sandwall var den okände donatorn som utlovade att ordna fram mark för koloniträdgårdar.

 

I maj månad 2012 fick föreningen motta en bankbok av Axel Sandwall, där han satt in 2 500 kr (111 090 kr).

Föreningens första bankbok

Totalt stöttade Axel Sandwall fram till 1918 föreningen med 10 500 kr.

År                        Kronor          2010 års penningvärde

1912                     2 500 :-                  111 090 :-

1914                         500 :-                    21 662 :-

1915                         500 :-                    18 837 :-

1916                         500 :-                    16 663 :-

1917                     6 000 :-                  159 969 :-

1918                         500 :-                      9 522 :-

Totalt                   10 500 :-                 337 743 :-

 

Axel Sandwall bistod även föreningen i andra ärenden, bland annat i samband med byggande av lusthus på kolonilotterna, då han via sina kontakter utverkade virke till stommen till lusthus.

 

I ett reportage i Karlstads-Tidningen den 11 december 1911 stod att läsa att sedan en anonym person erbjudit sig att ställa ett stort stycke mark till arbetarnas förfogande, som var lämplig och väl belägen för koloniträdgård hade man bjudit in arbetare till ett möte. ”Det ifrågavarande jordområdet upptager en areal av 840,000 kvadratfot och är beläget ute vid Svinbäcksvägen. Jorden äges av staden, som utarrenderar den på fem år, och den ifrågavarande mecenanten hade erbjudit sig att betala arrendesumman för de närmaste fem åren samt låta jorden fritt disponeras till koloniträdgårdar. För detta ändamål vore meningen, att en trädgårdsförening skulle bildas, vilken skulle tillvarataga de blivande kolonisternas gemensamma inträssen.”

 

Mötet pågick i över två timmar. Under mötet påtalades en del betänkligheter: Området var för stort och därmed var det svårt att få behövligt antal kolonister. Fanns det framtaget kostnader för vatten, röjning, vägar stängsel? Arrendetiden på fem år var för kort. En av deltagarna föreslog, att om det var svårt att få en riktig koloniträdgård till stånd så kunde ju jorden brukas som potatisland. Anders Norsell, som var en framsynt man, menade att det inte var frågan om potatisodling utan handlade om koloniträdgårdar. Under den fortsatta diskussionen framfördes från ett flertal håll att det skulle vara mycket orätt att förkasta ”det vackra erbjudandet”.

 

”Mötet beslöt att med tacksamhet mottaga det gjorda erbjudandet, och sedan ett 25-tal av de närvarande antecknat sig som medlemmar i den blivande koloniträdgårdsföreningen, valdes en interimsstyrelse på fem personer för denna.” Till ordförande utsågs Plåtslagare Ivan Hagberg, till kassör Verkmästare K F Rabe, till sekreterare Förrådsförvaltare Karl August Zetterfeldt, samt ledamöterna Svarvare Otto Östlund och Förman Filip Olsson, samtliga anställda vid Karlstads Mekaniska Werkstad.

 

Kanske, kanske så blir det en av de här varianterna som kan bli vykort som vi kan skicka till våra nära och kära.

Hoppas att det kan passa!

Det är dags att förbereda för det stundande 100-års jubiléet och styrelsen har börjat att dra upp strategier för denna händelse som inträffar redan 2012... och sekreteraren han skriver och skriver.

Vår sekreterare Göran Rönnbäck är den som i första hand har åtagit sig att dokumentera händelser i och utanför koloniföreningens omedelbara närhet under dessa hundra år. Det blir nog en tjock bok för när vi sågs senast så hade han kommit till år 1917.  Så då är det ju bara 95 år kvar.

En av kolonins välgörare var bankdirektör Axel Sandwall som donerade 2 500 kronor som startavgift till koloniföreningens bildande. Det var inte den enda penninggåvan som föreningen fick av honom, utan han kom att bidra med totalt 10 500 kronor under tiden fram till 1918.

De 2 500 kronorna som sattes in 1911 motsvarar cirka 110 000 kronor i dagens penningvärde.

Det är nog så att det är tack vare denne bankdirektör som vi nu ett sekel senare kan njuta av våra kolonitäppor på Kroppkärr. Vad han själv hade för ett intresse av att en koloniförening bildades vet ju inte jag, men det kanske kommer visa sig i den fortsatta forskningen i gamla dokument. Det ser jag fram emot.