inivassen

Igår när jag rensade ur mina blomlådor och började att plocka frön från resterna av blomsterkrassen så vindlade mina tankar iväg till en tid för länge sedan, bortåt femtio år sedan försökte jag räkna ut. Det var en tid när jag travade runt på min mormors och morfars arrenderade torpställe i Kristinefors långt upp i norra Värmland.

Doften av krassebladen fick mig att minnas mina barndoms somrar där "uppe i skogen". Är det inte inivassen konstigt att sådana minnen kan finnas kvar så länge? Inte kommer jag ihåg så mycket annat så tydligt från den tiden, men krassen och den speciella känslan jag får i nutid när jag nås av doften gör mig nöjd.

Jag är också nöjd över ett alldeles nyförvärvat doftminne. Idag var nämligen maken och jag tillsammans med Inga-Lena och Barbro, stuga 23, inbjudna till Lönnvägen 35 på surströmmingsskiva. Där bor Gunbrith och Lena och de dukade upp med både hela och file'ade surströmmingar samt allt det nödvändiga tillbehöret. Det visade sig att förutom värdinnorna så var vi andra i klassen nybörjare allihop när det gäller surströmmingsprocedurer. Gôtt var det och trevligt hade vi - så nu är jag som sagt ett doftminne rikare och kommer att minnas och leva på denna trevliga sammankomst när liknande(?) odörer dyker upp.