Utdrag ur kommande jubileumsbok och året är 1927
Femtonde skörden i täpporna vid Älvkullen
Utdrag ur artikel i Värmlands Folkblads torsdagsutgåva den 22 september 1927.
Då Karlstads koloniträdgårdsförenings medlemmar nu i dagarna går att skörda resultatet av sommarens arbete, är det den femtonde skörden som inhöstas. Området vid Älvkullen, den s.k. Borgmästarmon, som staden upplät till koloniföreningen vid starten, har undergått en högst väsentlig förändring under dessa år. Området låg i princip i lägervall. Det första kolonisterna fick göra var att få bukt med den motsträviga jorden. Kvickrot, ”rävrumpor” och allsköns annat otyg av liknande slag ingick också i de första skördarna.
Intresset för föreningen var livligt ifrån början och redan ett par år efter starten måste området utökas med ett längre norrut beläget, något lägre liggande område. Men inte heller det räckte, varför man skaffade en ”filial” vid Annelund. På koloniområdet vid Älvkullen blev det plats för 91 lotter av c:a 400 kvm. Lotterna har flitigt brukats. Innehavarna av lotterna har skiftat rätt väsentligt under åren – det finns fortfarande några kvar som var med från början.
Koloniföreningen har gjort åtskilligt för att underlätta arbetet för sina medlemmar. Främst må här nämnas det vidlyftiga bevattningssystemet som dragit en kostnad över 8 000 kr (210 060 kr).
Till skillnad från storstädernas koloniträdgårdar som utvecklades till rent sommarnöje, där familjerna flyttade ut på försommaren och var helt bosatta under sommaren, krävdes dyrbara och mera påkostade stugor. I Karlstad blev koloniträdgårdarna en tillflyktsort dit man begav sig på lediga stunder, under kvällar och söndagar, för att, när kvällen kommer, återvända till det i allmänhet inte alltför avlägset belägna hemmet.
Stugorna är ett särskilt kapitel. De se så trevliga och inbjudande ut, alla dessa små i allsköns färger målade miniatyrhus, och de ge området ett pittoreskt och måleriskt utseende. Förståsigpåare uppge också, att de stugor som finns därute samt och synnerligen vittna om god smak och sinne för vad som lämpar sig för platsen och omgivningarna. Stugorna är enkla, praktiska och trevliga. Fram till 1927 har 53 stugor satts upp.
Vad är det då för folk, som löst sin sommarnöjesfråga på detta enkla, praktiska och jämförelsevis billiga sätt? Ja, det är förstås mest arbetare av alla kategorier: verkstads- och sågverksarbetare, snickare, skräddare (dessa är särskilt talrikt representerade) m fl, men även affärs- och kontorsfolk samt tjänstemän finns bland medlemmarna. Fyra av stadens s k fäder residerar i var sin stuga där ute, och även vår höga lagstiftande församling har varit representerad. Många har under åren lämnat föreningen på grund av att man skaffat egna hem, givetvis med tillhörande täppor. Arbetet på kolonin har tydligen för många blivit en sporre härtill.
